Lyssnade idag till folkloristen Blanka Henriksson i Radio Vega som forskat i berättelser om kända troll i Svenskfinland. Forskningen har resulterat i en bok "Trollen och vi".
Henriksson berättade bland annat om hur historier om "fula gubbar" - pedofiler och våldtäktmän kunde återberättas så att man varnade och skyllde på trollen, då man beskrev hemskheter som inträffat. "Akta dig för trollet, innan han kommer och tar dig". När verkligheten var för skrämmande gick det alltid bra att skylla på ett sagoväsen, i synnerhet under tider när största delen av landets befolkning med nöd och näppe var läskunniga. Dessutom är det bra att reflektera över hurudana filmer och böcker dagens människor tittar på och läser. Få av dem handlar om sagoväsen typ trollen, men aktion- och Scifi-filmer ger med säkerhet samma hisnande skräckupplevelser som gårdagens berättelser om troll.
Ur radioprogrammet framgick det att det finns ett sk. trollberg i Snappertuna, vilket också beskrivs i Henrikssons bok. Själv har jag aldrig hört berättas om det, men däremot nog om Bromarf trollen. Enligt Henriksson är det en moderna trollhistoria, som tillkommit under 1900-talet. Kanske det är därför historierna överlevt enda fram tills idag?
Ursprunget till Bromarftrollen är ren och skär avundsjuka, som efterhand ledde till att den rika Storbonden reste iväg till Helsingfors för att där inhandla av en sk. "påsa-rysse" tre troll som han sedan väl hemkommen skickade på den stackars Lilltorparns familj. Här hjälpte inte längre att Lilltorparns dotter klarat sig bättre i skriftskolan än Storbondens dotter (vilket ursprungligen var grundorsaken till avundsjukan). Efter det att trollen fördärvat allt för Lilltorparen härjade de runt i bygden där de bland annat bosatte sig hos en äldre ensam kvinna och gjorde en massa fans-tyg. Henriksson berättade att Ville, Mille och Nille närmast gjorde hysch, men det var nog mer än så. Egentligen var de illsinta och rysliga och drev människorna till vansinne.
Enligt sägnen försvann sedan ett av trollen (troligen Ville) från Bromarf. Sentida berättelser påstår att han en tid bodde i Hangö, men att han ganska snart flyttade vidare, eftersom människorna där var så elaka, att han hade svårt att hävda sig ?
1979 filmatiserades historien om Bromarftrollen. TV-filmen Trolltagna togs inte väl emot av västnylänningarna. Människorna var rädda och olyckor som inträffade under tiden då man filmade eller strax efter att filmen visats på TV skylldes på trollen. Bland annat bröt regissören Kurre Österberg benet under inspelningen, Bromarf gamla kyrka brann ner till grunden och till och med fritidsbåten Viikinkis förlisning utanför Hangöudd skylldes på trollen Mille och Nille.
Hur det nu än var med trollen i Bromarf och framförallt deras sentida hämndred, så visst är historierna mycket beskrivande för mänskligheten i allmänhet. Avundsjuka,
främlingskap, fördomar osv., alla historier återspeglar mänskliga svagheter.
Kanske det rentav är så att man i dagens verklighet kan peka ut vissa som troll? Enligt Henriksoon kunde många väsen ikläda sig mänskoskepnader?
Henriksson berättade bland annat om hur historier om "fula gubbar" - pedofiler och våldtäktmän kunde återberättas så att man varnade och skyllde på trollen, då man beskrev hemskheter som inträffat. "Akta dig för trollet, innan han kommer och tar dig". När verkligheten var för skrämmande gick det alltid bra att skylla på ett sagoväsen, i synnerhet under tider när största delen av landets befolkning med nöd och näppe var läskunniga. Dessutom är det bra att reflektera över hurudana filmer och böcker dagens människor tittar på och läser. Få av dem handlar om sagoväsen typ trollen, men aktion- och Scifi-filmer ger med säkerhet samma hisnande skräckupplevelser som gårdagens berättelser om troll.
Ur radioprogrammet framgick det att det finns ett sk. trollberg i Snappertuna, vilket också beskrivs i Henrikssons bok. Själv har jag aldrig hört berättas om det, men däremot nog om Bromarf trollen. Enligt Henriksson är det en moderna trollhistoria, som tillkommit under 1900-talet. Kanske det är därför historierna överlevt enda fram tills idag?
Ursprunget till Bromarftrollen är ren och skär avundsjuka, som efterhand ledde till att den rika Storbonden reste iväg till Helsingfors för att där inhandla av en sk. "påsa-rysse" tre troll som han sedan väl hemkommen skickade på den stackars Lilltorparns familj. Här hjälpte inte längre att Lilltorparns dotter klarat sig bättre i skriftskolan än Storbondens dotter (vilket ursprungligen var grundorsaken till avundsjukan). Efter det att trollen fördärvat allt för Lilltorparen härjade de runt i bygden där de bland annat bosatte sig hos en äldre ensam kvinna och gjorde en massa fans-tyg. Henriksson berättade att Ville, Mille och Nille närmast gjorde hysch, men det var nog mer än så. Egentligen var de illsinta och rysliga och drev människorna till vansinne.Enligt sägnen försvann sedan ett av trollen (troligen Ville) från Bromarf. Sentida berättelser påstår att han en tid bodde i Hangö, men att han ganska snart flyttade vidare, eftersom människorna där var så elaka, att han hade svårt att hävda sig ?
1979 filmatiserades historien om Bromarftrollen. TV-filmen Trolltagna togs inte väl emot av västnylänningarna. Människorna var rädda och olyckor som inträffade under tiden då man filmade eller strax efter att filmen visats på TV skylldes på trollen. Bland annat bröt regissören Kurre Österberg benet under inspelningen, Bromarf gamla kyrka brann ner till grunden och till och med fritidsbåten Viikinkis förlisning utanför Hangöudd skylldes på trollen Mille och Nille.
Hur det nu än var med trollen i Bromarf och framförallt deras sentida hämndred, så visst är historierna mycket beskrivande för mänskligheten i allmänhet. Avundsjuka,
främlingskap, fördomar osv., alla historier återspeglar mänskliga svagheter.
Kanske det rentav är så att man i dagens verklighet kan peka ut vissa som troll? Enligt Henriksoon kunde många väsen ikläda sig mänskoskepnader?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar