Läser intervjun med författaren Susanna Alakoski i dagens Hbl. Alakoski har i sitt författarskap gett finska invandrare i Sverige för så där fyrtio år tillbaka i tiden ett ansikte. Eller rättare sagt kretsar hennes författarskap kring hennes egen familj där alkoholism, våld och ett socialt misslyckande överlag beskrivs. Boken Svinalängorna som också filmatiserades upprörde, men gav samtidigt invandrarfamiljer som i första hand sökte arbete och välstånd, men misslyckades, ett ansikte. Alakoskis familjetragedi är å andra sidan på inget sett unik, många olyckssystrar och -bröder växte upp under liknande omständigheter som Alakoski. Det unika i hela historien är att Alakoski idag ger dessa barn bevisligen ett ansikte och dessutom har hon lyckats med en klassresa. Själv säger hon att "Hade jag varit ung idag hade jag inte haft en chans. Vår familj hade blivit vräkt".
Många var de finska utvandrare som lyckades över alla förväntningar etablera sig i sitt nya hemland, medan andra misslyckades och föll totalt igenom i det välbärgade Folkhemmet. Det är att minnas att många utflyttade från trakter där det fanns små eller inga alls möjligheter att skaffa sig ett drägligt uppehälle. Levnadsstilen här hemma var för många någonting helt annat än vad som erbjöds i till exempel rika Sverige.
Men många klarade inte av flytten. Alkoholmissbruk, språkliga svårigheter och att ständigt utpekas som finnjävel gav dålig självkänsla. Alkoholmissbruket ledde till våldshandlingar och en tilltagande misär blev efterhand vardag för familjer som inte orkade kämpa. Det utlovade Paradiset förvandlades till ett helvete.
Alakoski berättar om sin mormor som var så rädd för att hennes grav skulle skändas. Därför står endast hennes förnamn inristat på gravstenen i Ystad. Mormodern rädsla beskriver ständig rädsla och utanförskap under tider då finnar inte hade något gott anseende i grannlandet. Idag är situationen en annan. Väletablerade finskättlingar i underhållningsbranschen briljerar och är uppskattade av hela svenska folket. I stället har nya invandrare nått Norden, precis som övriga välden, som i sin tur är utpekade och till och med föraktade.
Arbetslösheten växer och i och med det etablerar sig skaror som delar in folk i grupper av goda medborgare och förhatliga medborgare. I alla nordiska länder har partier vars huvudsakliga budskap är att grovt indela människogrupper i rättänkande och syndabockar framgång. Idag finns det med säkerhet många mormödrar runt omkring i världen som är rädda för att yppa sitt utsprung av rädsla för att på ett eller annat sätt skändas.
Avslutar med ett citat av Alakoski: "Ju färre fattiga desto tryggare och snällare blir vårt samhälle. Fattigdom står för hot, våld och desperation".
Desto värre fattiga, desto tryggare samhälle, ja, men visad tolerans är precis lika viktig.
Den ursprungliga artikeln i Hbl är skriven av Annika Hällsten.
Många var de finska utvandrare som lyckades över alla förväntningar etablera sig i sitt nya hemland, medan andra misslyckades och föll totalt igenom i det välbärgade Folkhemmet. Det är att minnas att många utflyttade från trakter där det fanns små eller inga alls möjligheter att skaffa sig ett drägligt uppehälle. Levnadsstilen här hemma var för många någonting helt annat än vad som erbjöds i till exempel rika Sverige.
Men många klarade inte av flytten. Alkoholmissbruk, språkliga svårigheter och att ständigt utpekas som finnjävel gav dålig självkänsla. Alkoholmissbruket ledde till våldshandlingar och en tilltagande misär blev efterhand vardag för familjer som inte orkade kämpa. Det utlovade Paradiset förvandlades till ett helvete.
Alakoski berättar om sin mormor som var så rädd för att hennes grav skulle skändas. Därför står endast hennes förnamn inristat på gravstenen i Ystad. Mormodern rädsla beskriver ständig rädsla och utanförskap under tider då finnar inte hade något gott anseende i grannlandet. Idag är situationen en annan. Väletablerade finskättlingar i underhållningsbranschen briljerar och är uppskattade av hela svenska folket. I stället har nya invandrare nått Norden, precis som övriga välden, som i sin tur är utpekade och till och med föraktade.
Arbetslösheten växer och i och med det etablerar sig skaror som delar in folk i grupper av goda medborgare och förhatliga medborgare. I alla nordiska länder har partier vars huvudsakliga budskap är att grovt indela människogrupper i rättänkande och syndabockar framgång. Idag finns det med säkerhet många mormödrar runt omkring i världen som är rädda för att yppa sitt utsprung av rädsla för att på ett eller annat sätt skändas.
Avslutar med ett citat av Alakoski: "Ju färre fattiga desto tryggare och snällare blir vårt samhälle. Fattigdom står för hot, våld och desperation".
Desto värre fattiga, desto tryggare samhälle, ja, men visad tolerans är precis lika viktig.
Den ursprungliga artikeln i Hbl är skriven av Annika Hällsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar