Diskussionen fortsätter om gymnasietrösklar, -indragningar och nu senast unga och lite äldre som får ta ett ofrivilligt sabbatsår, då de inte lyckats ta sig in på någon utbildning.
I juni fick vi oss (igen) en liten chock då det framgick att för att erhålla en studieplats vid något av stadens svenska gymnasier fordrades det ett medeltal på 7.50. Diskussionerna har gått höga och allt sedan dess har man mycket riktigt påpekat hur många pojkar, trots att de verkligen försökt lägga manken till för en studieplats, ändå får stanna utanför porten. I sanningens namn var det också många flickor som i år inte klarade av tröskeln.
Många som inte klarade av inträdet till något gymnasium, siktade åtminstone i juni in sig på ett år i årskurs 10 vid Åshöjdens grundskola. Vilket i praktiken kan leda till att de elever som årskursen egentligen är tänkt för faller utanför (?) och går alltså miste om att förbättra sina vitsord och fram för allt mogna som individer.
Med andra ord är hela arrangemanget inom skolväsendet helt snedvridet!
En månad senare gick minister Virkkunen ut med att små gymnasier runt om i landet kommer att dras in. Orsaken är mindre årskullar och naturligtvis också ekonomin. Nu är jag ju ute och spekulerar, men en viss oro får mej att tänka i banor som att ännu flera elever med goda medeltal kommer att söka sig direkt till Helsingfors, då gymnasierna ute i regionerna läggs ner? Kretsen är därefter sluten och eliten vinner, eller?
Svenska sektionens ordförande för utbildning i Helsingfors, Bernt Nordman (grön) TROR att hotet om indragning inte når gymnasierna i Helsingfors? Men visst kärvar situationen ytterligare till sig om stadens gymnasier drabbas av ännu flera sökanden? Gymnasiefrågan förändras från att ha varit en intern Helsingforsisk fråga till att vara en riksfråga som borde intressera flertalet kommuner i södra Finland. Och ett är säkert att man då måste diskutera om det faktiskt är Helsingfors som ska stå för kostnaderna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar