Sista kvällen

Vemodet vilar över tillvaron. Arbetet kallar, det är dags att återvända till vardagen. Kvällen vilar i stillhet, eller åminstone nästan. Ibland blir man ändå väckt att ett trimmat surr från gatan, och då talar jag inte om en mopedist, utan upp till tio körglada gossar och flickor i rad.

Jag har blivit kontaktad av en gentleman som precis liksom jag tillbringar sommarmånaderna här ute på udden. Han är upprörd över allt klotter som möter en överallt på staden.

Klottret härrör sig från Graffitikulturen, en subkultur som från början kommer från det stora landet over there. En riktig graffitimålare smyger ut nattetid, utmanar ödet och målar på väggar, tågvagnar, plank eller andra attraktiva ställen. Dessutom gäller det att hålla sig långt borta från ordningsmakten. Blir man fast kan det betyda dryga böter!

Men det finns också många fd olagliga sprayburksmålare som med ålderns rätt vuxit till sig, gjort sig ett namn som konstnärer och fortsatt med egalt graffitimålande och förtjänar numera pengar på sin konst.

I Helsingfors har man tidvis aktiverat sig i att få fast klottrarna och detta med gott resultat. Bland annat har man använt sig av kameraövervakning på utsatta ställen. Många klottrare har under årens lopp åkt fast, och som straff har de fått tvätta rent vad de klottrat ner.

Jag har ingen aning om hur vanligt det är med kameraövervakning här ute på udden, men metoden är bra, bara kamerorna finns utplacerade så att de inte upptäcks alltför lätt. Dessutom är ett straff som går ut på att putsa bort allt klotter som åstadkommits på andras egendom, det mest effektiva. Jag har förstått att uppgiften är rätt besvärlig och efter att förövaren fått skura flertalet väggar minskar nog intresset för att fortsätta med klotter. Jag har också förstått att dessa klottrare använder sig av sk. signaturer, så fastnar man på en kamerabild blir man också fast för annat ofog, då signaturen väl är känd.

Jag läste faktiskt i senaste lokaltidning om att staden söker en ny ungdomsarbetare? Möjligen kunde han/hon åtgärda att Hangö, precis som Helsingfors skulle få ett graffitiplank där alla som bara vill måla, och säkerligen även klottra, ges möjlighet därtill. Behovet att färgsätta väggar eller klottra sin signatur kunde möjligen tillfredsställas och dessutom kanske den unga konstnärens blick skulle vänja sig vid vad som är estetiskt tilltalande?

Lite bedrövad är jag nog över situationen i Hangö. Det verkar som ingen, varken hemmen, ordningsmakten eller beslutsfattarna är intresserade av ungdomarna. Tillvaron flyter tämligen gränslös fram.