Kungens bok

En ny bok om svenska kungens förehavanden har sätt dagens ljus. Vad sysslar kungen egentligen med under sena kvällar och veckoslut i "glada vänners lag"? Vem har fixat festerna, vem har deltagit och hur är det med kvinnorna i det glada gänget? Det får den eventuellt veta som läser boken.

Det tycks fortfarande vara så att kungar, prinsar och andra maktfullkomliga män lever, som alla män som innehar makten levt, genom hela historien, allt sedan urminnes tider. Runt sig samlar de andra män, även de makthungriga och i stort behov av att sola sig i glansen av t.ex. kronjuveler, snabba bilar, vackra kvinnor och annat som ger en sfär av glamour. Alla dessa män inbillar sig att de har rätt att leva ut sin maktfullkomlighet som de gör. De är ju bevars NÅGON som alla känner till och de har alla en fet plånbok i bakfickan. Eller rättare sagt är de innehavare till en massa plastkort med de rätta card-beteckningarna. Med plastkorten betalar de för sig och får precis vad de vill.

I samma sällskap som maktinnehavarna, rör sig kvinnor som välvilligt ställer upp för männen i männens värld. Kvinnorna får precis som medlöparmännen sola sig i glansen av den högsta "tuppen", vilket till en del ger också dem inbillad makt.

Männen i maktens borgar har tydligen inte reagerat över att världen utanför ringmuren förändrats. Män som är så där 60+ intog maktens korridorer för så länge sedan att det då ansågs vara fullkomligt på sin plats med snabba bilar, vilda fester och glamourgirls. På ett sätt är dessa herrar reliker från en svunnen tid. Knappast uppfattar de att de missbrukat sin makt på något sätt. Det liksom bara hör till, inbillar de sig.

Och de fd damerna sedan? Glamourdamers paljetter vittras sönder snabbare än vad man tänker sig. Återstår en vuxen kvinna, kanske inte längre lika attraktiv i herrarnas ögon. Har man bränt sitt ljus i bägge ändar, måste man söka nya vägar för att synas. Ett sätt är att sälja sin historia till pressen, ett annat är att berätta sin historia till en villig författare mot pengar. Vittnar man mot maktmän riktas rampljusen mot en. Simsalabim, se mig, kom och tag mig!

Vad lär vi oss av Kungens bok? Annat än att han gjort bort sig totalt? Att han missbrukat sin maktposition? Att han inte uppfyllt kraven på en god familjefar, eller förväntningarna på en regent i ett västerländskt föregångarland som borde föregå med gott exempel.

Knappast lär vi oss något, knappast lär sig de i boken omskrivna något. Återstår att se vad Sverige lär sig?