Orkar inte arbeta

I senaste nummer av Finlands Läkartidning - Suomen Lääkarilehti beskrivs långtidsarbetslösheten. Utan att jag läst den nämnda artikeln vet jag att människor med svåra psykiska sjukdomar är en stor grupp bland de långtidsarbetslösa.

Fastän vi idag kan medicinera de flesta sjukdomar, också psykiska sjukdomar, så är det ändå så att medicinering inte alltid kan hjälpa till så att den insjuknade blir så pass återställd att han/hon orkar med eller klarar av ett fullvärdigt arbete.

Dessutom är det så att den öppna vården för de psykiskt sjuka inte är vad den borde vara. Öppen vård är bra, men en sådan vårdform slukar massor med pengar, och pengar är rätt långt en bristvara inom många sektorer, inte enbart inom vården. Tyvärr.

Jag vet många som insjuknat och finansierar sitt liv med hjälp av mycket låga dagpenningar. Människor som lider brist på vård och som dessutom behandlas av kretsar som inte är insatta som samhällets avskum - och detta enbart för att de insjuknat i en psykisk sjukdom (något som vem som helst av oss kan råka ut för).

Egentligen förstår jag inte varför vårt samhälle är uppbyggt så att ovannämnda grupp tar plats bland de arbetslösa? Människor som helt enkelt aldrig kommer att klara av ett arbete, oberoende av vad de jobbat med innan de insjuknat, har rätt till pensionsförmåner och naturligtvis vård.

Dessutom är de förtjänta av en ordentlig bostad!