Diskuterade igår tryggheten i bland annat Helsingfors. Vår huvudstad anses vara en trygg stad, men hur är det egentligen. Kan Helsingforsaren röra sig obehindrat i hela staden, utan att stöta på obehagliga incidenter eller rent av våld?
Många städer utomlands har kartlagt otryggheten och också försökt motverka den bl.a. genom en noga genomtänkt stadsplanering. Här hemma har vi inte ännu kommit så långt, utan vår trygghet värderas ur ett annat perspektiv.
Hur kunde vi då förbättra tryggheten i staden, utgående från hur vi planerar vår stad? Eftersom jag själv är bosatt lite längre norrut från stadens centrum, så kommer jag omedelbart att tänka på alla konstiga undergångar för cyklister, som byggdes för flera tiotals år sedan. Någon annan nämnde hur olika järnvägsstationerna längs det norrgående järnvägsspåret är. Åggelby station, som är sist tillkommet, är ljust och byggt så att man ser vem som är i antågande, medan Kottby station är beläget ensamt och avsides och med dålig belysning. Mera norrut finns det stationer med en mera lokal problematik, dvs rätt många missbrukare rör sig i närheten av dessa stationer.
Jag upplever också vissa områden, där många cyklister och fotgängare rör sig, som otrygga. Cykel- och gångbanorna är felplanerade och då alla skall fram på en gång är helhetsbegreppet otryggt.
Det man upplever som otryggt är individuellt. Många upplever det som otryggt att åka kollektivt, vilket också stämmer, eftersom flickor och yngre kvinnor tyvärr alldeles för ofta tilltalas i negativa ordalag eller rent av blir utsatta för handgripligheter eller något ännu värre i bussar och spårvagnar.
Mycket finns alltså att göra, för att förbättre tryggheten i staden. Dessutom är det ju så att otrygghetskänslan är individuell.
Många städer utomlands har kartlagt otryggheten och också försökt motverka den bl.a. genom en noga genomtänkt stadsplanering. Här hemma har vi inte ännu kommit så långt, utan vår trygghet värderas ur ett annat perspektiv.
Hur kunde vi då förbättra tryggheten i staden, utgående från hur vi planerar vår stad? Eftersom jag själv är bosatt lite längre norrut från stadens centrum, så kommer jag omedelbart att tänka på alla konstiga undergångar för cyklister, som byggdes för flera tiotals år sedan. Någon annan nämnde hur olika järnvägsstationerna längs det norrgående järnvägsspåret är. Åggelby station, som är sist tillkommet, är ljust och byggt så att man ser vem som är i antågande, medan Kottby station är beläget ensamt och avsides och med dålig belysning. Mera norrut finns det stationer med en mera lokal problematik, dvs rätt många missbrukare rör sig i närheten av dessa stationer.
Jag upplever också vissa områden, där många cyklister och fotgängare rör sig, som otrygga. Cykel- och gångbanorna är felplanerade och då alla skall fram på en gång är helhetsbegreppet otryggt.
Det man upplever som otryggt är individuellt. Många upplever det som otryggt att åka kollektivt, vilket också stämmer, eftersom flickor och yngre kvinnor tyvärr alldeles för ofta tilltalas i negativa ordalag eller rent av blir utsatta för handgripligheter eller något ännu värre i bussar och spårvagnar.
Mycket finns alltså att göra, för att förbättre tryggheten i staden. Dessutom är det ju så att otrygghetskänslan är individuell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar