Deltog igår i Svensk förening i Åggelbys höstutfärd till Porkalaområdet. Egentligen har jag redan under flera års tid tänkt besöka området, men det har av någon anledning aldrig blivit av.
I vackert höstväder åkte vi iväg. Första anhalten var Pikkala sedan Degerby, Sjundeå och Kyrkslätt. En del historier var bekanta från tidigare, eftersom en del av min släkt kommer från Ingå, en kommun som lyckligtvis blev på rätt sida av gränsen åren 1944 - 1956, andra var nya berättelser, skickligt återgivna av en kunnig guide. Rekommenderar ett besök till nämnda platser för den som är intresserad av vår närhistoria. Berättelser och minnen från den tiden ska återges av lokalbefolkningen, inte av en bloggare på snabbvisit.
Några år efter det att Estland blev fritt (1997) deltog jag i en dagsutflykt med guider ut på den estniska landsbygden. Mycket av historierna och platserna vi fick bekanta oss med berättade om hur det kändes att växa upp under Sovjetockupationen och hur livet i allmänhet framskred under Sovjetväldet. Mycket hat fanns under ytan, mycket hat kom fram i och med att Sovjetunionen föll samman och utplånades. Spänningarna om Estland skulle få utvecklas som en fri nation eller om området skulle kvarstå som en del under Ryssland fanns i färskt minne. Jag diskuterade med guiderna om att också några områden i Finland hade tidvis varit under sovjetiskt kommando och fick ett surt svar att det handlade bara om enstaka år. Och visst är det sant, Hangöudd räknades under några år på 40-talet som Sovjetiskt territorium, medan Porkala området råkade ut för en några år längre parentes. Sedan har vi naturligtvis också det Karelska näset som för alltid gott förlorat, liksom Petsamo-området.
Den generation som då var med och packade ner sina tillhörigheter på mycket kort tid, för att sedan bege sig på flykt utan att veta om de någonsin får återkomma eller var de hänvisas plats att bosätta sig känner nog av bitterheten ännu idag. Att bli berövad på någonting som man anser vara en naturlighet är tungt!
Av den orsaken blir jag också förbaskad på delar av det finska folket som missunnar andra folk, nationaliteter att få växa upp och bo i trygghet långt borta från omänskliga krigshärdar världen över.
I vackert höstväder åkte vi iväg. Första anhalten var Pikkala sedan Degerby, Sjundeå och Kyrkslätt. En del historier var bekanta från tidigare, eftersom en del av min släkt kommer från Ingå, en kommun som lyckligtvis blev på rätt sida av gränsen åren 1944 - 1956, andra var nya berättelser, skickligt återgivna av en kunnig guide. Rekommenderar ett besök till nämnda platser för den som är intresserad av vår närhistoria. Berättelser och minnen från den tiden ska återges av lokalbefolkningen, inte av en bloggare på snabbvisit.
Några år efter det att Estland blev fritt (1997) deltog jag i en dagsutflykt med guider ut på den estniska landsbygden. Mycket av historierna och platserna vi fick bekanta oss med berättade om hur det kändes att växa upp under Sovjetockupationen och hur livet i allmänhet framskred under Sovjetväldet. Mycket hat fanns under ytan, mycket hat kom fram i och med att Sovjetunionen föll samman och utplånades. Spänningarna om Estland skulle få utvecklas som en fri nation eller om området skulle kvarstå som en del under Ryssland fanns i färskt minne. Jag diskuterade med guiderna om att också några områden i Finland hade tidvis varit under sovjetiskt kommando och fick ett surt svar att det handlade bara om enstaka år. Och visst är det sant, Hangöudd räknades under några år på 40-talet som Sovjetiskt territorium, medan Porkala området råkade ut för en några år längre parentes. Sedan har vi naturligtvis också det Karelska näset som för alltid gott förlorat, liksom Petsamo-området.
Den generation som då var med och packade ner sina tillhörigheter på mycket kort tid, för att sedan bege sig på flykt utan att veta om de någonsin får återkomma eller var de hänvisas plats att bosätta sig känner nog av bitterheten ännu idag. Att bli berövad på någonting som man anser vara en naturlighet är tungt!
Av den orsaken blir jag också förbaskad på delar av det finska folket som missunnar andra folk, nationaliteter att få växa upp och bo i trygghet långt borta från omänskliga krigshärdar världen över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar