2013-09-07

Envist

Hänvisar ännu till min senaste blogg  "Vi får inte glömma" (31.8.2013) där jag diskuterade utgående ifrån Lilla Teaterns Nazifruar (premiär 4.9.2013). Jag beskrev de högt uppsatta naziledarnas fruar, som  ännu vid Tredje rikets fall inte ansåg sig ha felat på något sätt.
www.gratisbilder/mänskliga rättigheter.
En av gårdagens nyheter var att den sista levande personen som arbetade nära Hitler i bunkern under slutstriderna har avlidit. Misch lär ha medgett att Förintelsen ägde rum, men han förnekade fram till sin död att Hiltler skulle ha varit ansvarig för massmorden. "Han var så vänlig och trevlig" ska Misch ha uttalat sig. Vad som får människor att hålla kvar sin ståndpunkt trots att omvärlden bevisar en annan verklighet är intressant. Eventuellt är verkligheten för hemsk för att man sent omsider ska kunna omfatta den, eller så saknar man helt enkelt en empatisk förmåga att tänka sig in i andra människors liv?

Jag fortsätter mitt tidningsläsande och konstaterar att ryske dumarepresentanten Aleksej Zhuravljov inlämnat ett nytt lagförslag, där föräldrarnas homosexualitet anses vara en given grund för att omhänderta barn. De ryska maktinnehavarna fortsätter med andra ord att sätta stor energi på att krossa mänskliga rättigheter. Situationen är knappast ny, så många vittnesmål om förföljerser, både i nutid och i historisk tid finns dokumenterade. Oftast har förföljerserna bara inletts för att man funnits till som människa?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar