Kvinnofällor

Besökte igår Spårvagnsmuseet här i Helsingfors. En kort anekdot återgavs om hur det gick till då kvinnor fick anställning vid Spårvägen som konduktörer eller "Konduktrisser" som man allmänt kallade dem. De manliga konduktörerna var upprörda över beslutet och befarade att lönenivå skulle sjunka då kvinnorna iklädde sig den ankellånga blåa uniformen. Defacto sjönk lönen, de manliga  konduktörerna fick rätt och Spårvagnsbolaget sparade pengar. Under krigstiden dög sedan kvinnorna som spårvagnsförare, men de förpassades efter kriget i snabb ordning tillbaka till "Trisseburen". Ordningen var igen återställd, Finland kunde pusta ut.
Nå, efter det har naturligtvis samhället förändras. De flesta kvinnor av idag har en utbildning, som ger dem försörjning, eller åtminstone delvis, eftersom kvinnolönerna fortsättningsvis inte uppnår samma nivå som männens. Om någon vågar sticka upp och påtala arrangemanget finns det många ivriga aktörer som hyssjar ner talaren och kommer med tusen olika förklaringar till varför just kvinnolönen är på den nivå som den är. Genom åren har jag till och med hört sägas att kvinnodominerade yrken inte behöver få högre lön, eftersom det blir för dyrt för samhället???
Nu i dessa spartider, då landets högsta beslutsfattare söker sparåtgärder i allt, har bland annat åldringsvården än en gång synats i sömmarna. Statsministern har enstämmigt  förklarat att åldringsvården är för dyr för samhället och att de äldres enda rätta plats är i hemmet. Dessutom ska de anhöriga mera än tidigare ta sitt ansvar och själva vårda sina gamla föräldrar och andra äldre släktingar. En ny kvinnofälla alltså, för det är väl klart att familjerna då tvingas till att ta beslut där det för det mesta är kvinnan som har de lägre inkomsterna som får ta ansvar för vårdandet. Ett vårdpass på några år innebär att tåget sedan i snabb ordning kört vidare och den ödmjuka vårdaren står ensam kvar på perrongen snuttjobbande, utan fast anställning.