Det är en tid sedan senaste inlägg blev skrivet. I kväll känns det i alla fall rätt att skriva ner några rader, nu när en fyraårig period som rådsmedlem i Petrus församling närmar sig sitt slut. Ett möte kvarstår, men det kommer jag inte att delta i, eftersom jag har arbetsförhinder.
Spänningen under själva valdagen för fyra år sedan utbyttes mot glädje över att samtliga kandidater på listan blev invalda och det dessutom med god marginal till övriga kandidater. Aktiviteten blommade och tid sattes på analyser och regelrätta planeringsmöten. Vi ville ju erbjuda övriga församlingsmedlemmar öppenhet och nytänkande. Frustrationen var stor när församlingen, mer eller mindre köksvägen - alltså utan att egentligen presentera projektet i helhet för samtliga rådsmedlemmar - gick in för att stöda och fullfölja ett dörrknackarkampanj i äkta jenkkistil, något som vår grupp uppfattade som ett verkligt främmande inslag.
Kvinnoprästfrågan var en förenande länk för gruppen och där lyckades vi också få in en kil, då kyrkoherden gick med på att prästvigda kvinnor bosatta inom församlingens gränser kunde erbjudas möjligheten att förrätta gudstjänster. Dessa högmässor har varit uppskattade och fått fortsätta under hela mandatperioden, fastän man till en början fick påminna om att det igen kunde vara dags för en högmässa.
Vid ett tillfälle valde kyrkoherden att bjuda in Pirkko Jalovaara till församlingen som gästföreläsare. Jalovaara är en omstridd person också i kyrkliga kretsar, men i Petrus ifrågasattes hon på inget sätt av församlingens ledning. Alltså vann man ingenting på att ifrågasätta nämnda dams medverkan i församlingsmötet.
Våren 2013 blev det känt att kyrkoherden ämnade lämna in om avsked och avgå med en välförtjänt pension. Daniel Björk hade deltagit i ett möte där det framgått att kyrkolagen gör det möjligt för rådet att genom direktval välja ny kyrkoherde. Ide´n lanserades i bästa broder anda och Björk sökte tjänsten. Tack och lov var också Monika Heikel-Nyberg beredd att kandidera för tjänsten, vilket i alla fall till det yttre gav kyrkoherdevalet ett sken av demokrati. Vad som diskuterades under arbetsutskottsmötet lär jag väl aldrig få veta, men utskottets förslag verkställdes med järnhand och de rådsmedlemmar som vågade ifrågasätta beredningen blev nedtystade på ett rätt bryskt sätt. Tyvärr drabbades också jag vid det tillfället av ett svaghetstillstånd, eftersom jag inte fick antecknat i protokollet om en avvikande åsikt, vilket idag irriterar mig själv alldeles kolossalt. Utgången skulle på inget sätt ha förändrats, men för egen del skulle det absolut ha känts bättre. Senare röstade flertalet för arbetsutskottets beredning, då röstetalen utföll 8 - 3 till Björks fördel. Själv anser jag fortfarande att beredningen var partisk och felberedd. Man röstade för konservativ fromhet och valde bort en liberal, modern och jämställd röst.
De ovannämnda exemplen hör endast till de grövre övertrampen, så som jag ser på rådsarbetet under den här mandatperioden. Efter årsskiftet övertas arbetet av ett nyvalt församlingsråd och efter marsmånad också av en ny kyrkoherde. Personligen tror jag inte på några som helst förändringar inom församlingen. Några församlingsmedlemmar godtar naturligtvis de vindar som där nu blåser, andra igen är inte tillräckligt insatta i verksamheten för att kunna ifrågasätta. Själv avstod jag ifrån för att ställa upp för omval. En församling och kyrka som på fullaste allvar diskuterar vem som tror på rätt eller fel sätt matchar inte dagens samhälle i övrigt. En församling som inte värnar om mänskliga rättigheter och avsiktligt stänger ute samkönade par lever i det förgångna och uppvisar brist på förståelse för hela mänskligheten.
Spänningen under själva valdagen för fyra år sedan utbyttes mot glädje över att samtliga kandidater på listan blev invalda och det dessutom med god marginal till övriga kandidater. Aktiviteten blommade och tid sattes på analyser och regelrätta planeringsmöten. Vi ville ju erbjuda övriga församlingsmedlemmar öppenhet och nytänkande. Frustrationen var stor när församlingen, mer eller mindre köksvägen - alltså utan att egentligen presentera projektet i helhet för samtliga rådsmedlemmar - gick in för att stöda och fullfölja ett dörrknackarkampanj i äkta jenkkistil, något som vår grupp uppfattade som ett verkligt främmande inslag.
Kvinnoprästfrågan var en förenande länk för gruppen och där lyckades vi också få in en kil, då kyrkoherden gick med på att prästvigda kvinnor bosatta inom församlingens gränser kunde erbjudas möjligheten att förrätta gudstjänster. Dessa högmässor har varit uppskattade och fått fortsätta under hela mandatperioden, fastän man till en början fick påminna om att det igen kunde vara dags för en högmässa.
Vid ett tillfälle valde kyrkoherden att bjuda in Pirkko Jalovaara till församlingen som gästföreläsare. Jalovaara är en omstridd person också i kyrkliga kretsar, men i Petrus ifrågasattes hon på inget sätt av församlingens ledning. Alltså vann man ingenting på att ifrågasätta nämnda dams medverkan i församlingsmötet.
Våren 2013 blev det känt att kyrkoherden ämnade lämna in om avsked och avgå med en välförtjänt pension. Daniel Björk hade deltagit i ett möte där det framgått att kyrkolagen gör det möjligt för rådet att genom direktval välja ny kyrkoherde. Ide´n lanserades i bästa broder anda och Björk sökte tjänsten. Tack och lov var också Monika Heikel-Nyberg beredd att kandidera för tjänsten, vilket i alla fall till det yttre gav kyrkoherdevalet ett sken av demokrati. Vad som diskuterades under arbetsutskottsmötet lär jag väl aldrig få veta, men utskottets förslag verkställdes med järnhand och de rådsmedlemmar som vågade ifrågasätta beredningen blev nedtystade på ett rätt bryskt sätt. Tyvärr drabbades också jag vid det tillfället av ett svaghetstillstånd, eftersom jag inte fick antecknat i protokollet om en avvikande åsikt, vilket idag irriterar mig själv alldeles kolossalt. Utgången skulle på inget sätt ha förändrats, men för egen del skulle det absolut ha känts bättre. Senare röstade flertalet för arbetsutskottets beredning, då röstetalen utföll 8 - 3 till Björks fördel. Själv anser jag fortfarande att beredningen var partisk och felberedd. Man röstade för konservativ fromhet och valde bort en liberal, modern och jämställd röst.
De ovannämnda exemplen hör endast till de grövre övertrampen, så som jag ser på rådsarbetet under den här mandatperioden. Efter årsskiftet övertas arbetet av ett nyvalt församlingsråd och efter marsmånad också av en ny kyrkoherde. Personligen tror jag inte på några som helst förändringar inom församlingen. Några församlingsmedlemmar godtar naturligtvis de vindar som där nu blåser, andra igen är inte tillräckligt insatta i verksamheten för att kunna ifrågasätta. Själv avstod jag ifrån för att ställa upp för omval. En församling och kyrka som på fullaste allvar diskuterar vem som tror på rätt eller fel sätt matchar inte dagens samhälle i övrigt. En församling som inte värnar om mänskliga rättigheter och avsiktligt stänger ute samkönade par lever i det förgångna och uppvisar brist på förståelse för hela mänskligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar