Sommaren är äntligen här, men redan för flera månader sedan har semesterfirare reserverat resor, hotell, stugor eller lägenheter inför semestern. Marknadsnischen är stenhård eftersom semestertiden är kort och det mesta handlar ju slutligen om friheten av att bara var och så njutningsaspekten, samt likaså krassa marknadskrafter som styr tankesättet hur och var semestern ska firas. Friheten att kunna förverkliga sig själv dygnet runt utan en tanke på krav från arbetsgivare eller andra åligganden, som man måste ta hänsyn till under vardagen, god mat, ett eller två glas vin eller öl, umgänge med gamla eller nyvunna vänner. Har man tjänat ihop till sitt eller familjens uppehälle under cirka elva månader har man också rätt att njuta och slappa under en hel semestermånad.
Var man upplever sig komma så nära paradiset som möjligt beror på ens egna värderingar. Föräldragenerationen nöjde sig med små sommarstugor, rätt långt anspråkslösa, med utedass på gården och gärna en brunn för tillgång av dricksvatten. Bastun nere vid sjön har också alltid varit ett måste för oss finländare.
Idag vet jag att många urbana själar anser det vara för obekvämt med en liten stuga ute i havsbandet, där dagens digitala värld inte alltid fungerar klanderfritt, varifrån vägen till restauranger och Alko är för lång och shoppingrundan möjligen blir ogjord i brist på ett tillräckligt utbud.
Istället väljer allt flera att bo på fastlandet, nära all den service, som man anser sig behöva. Många investerar i lägenheter och hus, som de sedan i sin tur hyr ut till semesterdyrkare och -njutare, som över nätet väljer och vrakar var de kan tänka sig att tillbringa en vecka av sitt liv, likt prinsar och prinsessor, eller som Caecar, som kom, såg och segrade (läs; tog över). Det att man hyrt in sig i ett vanligt bostadshus bekymrar erövraren föga. Ordningsregler är till för att föraktas , för man har har ju erlagt ett häftigt egetvederlag för en vecka och betalar man så har man naturligtvis fullständiga rättigheter att leva ut sin semesternjutning. Dessutom har dessa betalande erövrare rätt till allting, som bostadsbolaget erbjuder, det tycks Finlands lag föreskriva, klart och tydligt?
De som hyr ut sina lägenheter håller sig på avstånd under hela högsäsongen och oftast däremellan med. Ibland besöker de sin mjölkko, mer eller mindre i smyg, men talkoarbeten för att förbättra gårdsmiljöer intresserar till exempel inte. Möjligt är att de tror att trädgården rensar sig själv eller att fastigheten inte inte råkar ut för slitage, trots att den årligen bebos av över 500 utomstående personer.
Idag är det fullt möjligt att hyra ut lägenheter året runt veckovis till en summa av 500 - 1000 euro per vecka, naturligtvis beroende av bostadens läget. Misstänker skarpt att till exempel skattemyndigheter med flera sover sin Törnrosesömn beträffande dessa dolda lägenhetshotell. De som däremot inte sover gott alla nätter är "hotell"grannarna som en dag inser att någon "initiativrik person" har startat en dold hotellverksamhet på andra sidan väggen och det utan att man vare sig blivit tillfrågad, än mindre informerad på förhand, om denna "ljuvliga - ihana" boendeform.
Var man upplever sig komma så nära paradiset som möjligt beror på ens egna värderingar. Föräldragenerationen nöjde sig med små sommarstugor, rätt långt anspråkslösa, med utedass på gården och gärna en brunn för tillgång av dricksvatten. Bastun nere vid sjön har också alltid varit ett måste för oss finländare.
Idag vet jag att många urbana själar anser det vara för obekvämt med en liten stuga ute i havsbandet, där dagens digitala värld inte alltid fungerar klanderfritt, varifrån vägen till restauranger och Alko är för lång och shoppingrundan möjligen blir ogjord i brist på ett tillräckligt utbud.
 |
| Eget foto! |
De som hyr ut sina lägenheter håller sig på avstånd under hela högsäsongen och oftast däremellan med. Ibland besöker de sin mjölkko, mer eller mindre i smyg, men talkoarbeten för att förbättra gårdsmiljöer intresserar till exempel inte. Möjligt är att de tror att trädgården rensar sig själv eller att fastigheten inte inte råkar ut för slitage, trots att den årligen bebos av över 500 utomstående personer.
Idag är det fullt möjligt att hyra ut lägenheter året runt veckovis till en summa av 500 - 1000 euro per vecka, naturligtvis beroende av bostadens läget. Misstänker skarpt att till exempel skattemyndigheter med flera sover sin Törnrosesömn beträffande dessa dolda lägenhetshotell. De som däremot inte sover gott alla nätter är "hotell"grannarna som en dag inser att någon "initiativrik person" har startat en dold hotellverksamhet på andra sidan väggen och det utan att man vare sig blivit tillfrågad, än mindre informerad på förhand, om denna "ljuvliga - ihana" boendeform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar